Malva Adrell -

Läskigaste ridolyckan jag varit med om

Här sitter jag och är lite illamående. Först var jag nära på att tömma en borste från hår, men jag hittade en annan som tur var. Sen var jag tvungen att borsta mitt hår. Åh vad äckligt det va. En galet stor tova i hela mitt underhår, så det blev hår överallt! Usch vad äckligt.
Bild från google. - och egoinas blogg

Jag har iaf världens snyggaste outfit på mig: långkalsonger, oversize tshirt (nattlinne) och morgonrock. Awsome. Och med mitt sjukt snygga borstade hår ska ni bara se vad snygg jag är!

Å, så till rubriken...
Jag var iaf och red med Joanna förut, det var sjukt läskigt! Det var nämnligen så att jag red Prissy, harflingern och så halkade hon så hon satte hoven utanför grusvägen ner i diket så hon gled ner och tillslut kom ner med alla hovar i diket med snön upp till magen! Det var så mycket skare att hon inte kunde röra benen sen, hon gjorde ett försök att komma upp men blev så trött att hon föll ner på knä och la sig ner i snön på sidan med huvudet liggandes på marken och benen helt snett. Jag och Joanna gjorde allt vi kunde för att få upp henne, men hon bara låg där med huvudet i snön och blundade, hur andfådd som helst. Så Joanna sprang och hämtade hennes pappa för vi hade sån tur att vi bara var ca. 100 m från deras gård. Sen kom då dom tillbaka, så försökte vi gräva undan all snö runt benen så hon skulle kunna röra på dom, men hon var helt slut och orkade verkligen inte resa på sig utan bara låg där. Det var helt galet läsigt! Men till slut reste hon på sig, men hon kunde inte stödja på ena benet så det var väldigt svårt att få upp henne på vägen, men det gick också efter mycket om och men.

Det gulligaste var att Asta, den lille shettisen hade vi bara släppt på vägen, så hon gick och vi hämtade henne några gånger, men tillslut hann hon gå hela vägen till huset. Då hade hon stått där och gnäggat tills Joannas bror och mamma kom till henne. Dom var nära på att gå åt fel håll först, inte till Prisy, men då hade lilla Asta tagit med dom åt rätt håll. Sen så tänkte dom ta henne till stallet, men hon hade blivit sur. Hon ville ju till Prissy!

Men allt gick bar tillslut iaf. Prissy haltade nästan inte allt när vi var tillbaka i stallet. Men hon kunde knappt böja bakbenen innan, så låg dom snett och böjdes mer än vad en vanlig häst böjer, så det var lite läskigt. Det lär ju ha gjort ont.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback